Ibland känner man sig så ensam,

även fast man kanske har folk runtomkring sig och nära och kära.

Med riskt för att låta fånig, ibland saknar jag verkligen att vara typ 15 och ha en "bästis"

att dela allt med. Ligga vaken och prata om allt mellan himmel och jord på nätterna

och skratta hysteriskt åt sinnessjuka saker...

Någon som är lika insatt i ens eget liv som man är själv. Knäppt eller?

Man säger alltid "förevigt" men sedan växer man upp och så dör allt, eller?

---

Fast de e klart.

Jag har ju såklart min älsklings flicka Aisha som är med mig dag och natt ♥